Bunheads av Sophie Flack

11890472

Titel: Bunheads

Författare: Sophie Flack

Utgivningsår: 2012

Originalspråk: Engelska, finns ej översatt till svenska

Jag har alltid varit fascinerad av balett. Även om det närmaste jag själv någonsin kommit balett är de ballerinainspirerade gymnastikdräkterna jag och alla andra hade på skolidrotten på lågstadiet, så har jag alltid beundrat denna speciella konstform. Jag och min syster hade en VHS när vi var små med Angelina Ballerina, en tecknad serie om en balettdansande mus som vi nog sett nästan lika många gånger som våra Disney-filmer, och när jag förra sommaren hittade en australiensisk tonårsserie som hette Dance Academy (tänk Blue Water High fast med dans istället) var lyckan gjord.

Därför är det kanske inte så konstigt att jag hajade till när jag såg Bunheads på utförsäljningssidan på Book Depository, och inte heller så konstigt att jag till slut köpte den.

Boken handlar om nittonåriga Hannah som är med i ett framgångsrikt balettkompani i New York. Hela hennes liv kretsar kring hennes dansen och den kräver hennes fulla hängivenhet. Allt hon gör påverkar hur väl hon presterar, och hur väl hon presterar påverkar hur många steg närmare hon kommer det som hon och de andra dansarna i corps de ballet åtrår mest av allt; ett solo.

När boken börjar är Hannah 100 % hängiven. Hon tycker att det är värt att spendera all sin tid på att träna, hon tycker att det är värt att hålla en superduperstrikt diet för att få den ideala kroppen, och hon tycker att det är värt att uppoffra allt som vanliga ungdomar sysslar med; studier, kompisar utanför jobbet, hobbyer, förhållanden. Men när hon får provsmaka vad livet har att erbjuda mer än balett börjar hon för första gången i livet tvivla på om hon verkligen vill leva bara för dansen.

Bunheads är inte alls så dramatisk med det ena chockerande avslöjandet efter det andra om vikthets, ätstörningar och knivar i ryggen som många andra böcker på temat balett är och som vi redan hört, utan är en betydligt mer nedtonad historia om Hannahs resa för att finna sig själv. Vikthetsen och knivarna i ryggen finns i bakgrunden, men de tar inte över. Jag gillar att Flack inte har tagit den stereotypa vägen utan har valt en mer nedtonad

Bokens största styrka är realismen. Det känns som att allt Flack skriver skulle kunna vara på riktigt, och det kanske inte är så konstigt eftersom att hon är gammal balettdansös själv, och det är nog inte en alltför drastisk slutsats att dra att boken delvis är baserad på egna erfarenheter. Jag tycker att Flack lyckas förmedla den atmosfär som finns bakom scenen på teatern där Hannah jobbar väldigt väl, och jag tycker även att hon ger en väldigt bra inblick i en dansares liv.

Jag hade önskat lite mer karaktärsutveckling, lite mer handling och lite mer… jag vet inte, bara mer! Men å andra sidan kanske mer av allt hade förstört den fina stämning som Flack lyckas bygga upp… 3.5 starka stjärnor ger jag till Bunheads, som rekommenderas till alla som tycker att den låter intressant. Ett visst intresse av balett kan dock vara en fördel eftersom boken handlar väldigt mycket om dansen. Man behöver inte kunna någonting, men man bör kunna stå ut med en hel del balettermer.

Mer om boken

Läs mer på Goodreads

Köp boken på engelska hos Bokus, Adlibris eller Book Depository

Rebecca av Daphne du Maurier

15827893

Titel: Rebecca (finns översatt till svenska med samma titel)

Författare: Daphne du Maurier

Andra böcker av samma författare: Jamaica Inn, My Cousin Rachel, Frenchman’s Creek m.fl.

Utgivningsår: 1938

Originalspråk: Engelska

“Last night, I dreamt I went to Manderley again”

Dessa berömda ord inleder en av de mest kända gotiska romaner som skrivits, och även om den första meningen är oerhört bra så blir det bara bättre.

Boken inleds i Monte Carlo i Monaco där vår huvudperson, en ung flicka, är en slags sällskapsdam till en äldre, amerikansk kvinna, Mrs Van Hopper. Mrs Van Hopper är inte en särskilt trevlig kvinna och huvudpersonen är olycklig i hennes sällskap, men hon är också fattig och föräldralös och har ingenstans att ta vägen. En dag anländer en man vid namn Maxim de Winter till hotellet där de bor, och han och huvudpersonen kommer genast bra överens. Mrs Van Hopper känner genast igen Mr de Winters namn, men det är inte mannen själv som är mest känd utan hans hem, det engelska godset Manderley. Det går en tid, tycke uppstår mellan huvudpersonen och Mr de Winter, och de gifter sig.

Mr de Winter tar med sin nya fru hem till England och till sitt hem, godset vid namn Manderley. Mrs de Winter försöker att finna sig i rollen som frun i huset, men hon har stora skor att fylla, skor som en gång tillhörde Mr de Winters första fru, Rebecca. Även om Rebecca varit död i nästan ett år så är det som att hon aldrig lämnat Manderley. Tjänstefolket följer fortfarande hennes instruktioner, hundarna lyssnar fortfarande efter hennes fotsteg och hennes rum står fortfarande orört. I synnerhet hushållerskan, Mrs Danvers, väntar fortfarande på att frun i huset ska komma tillbaka, och hur mycket vår unga huvudkaraktär än försöker komma överens med Mrs Danvers så är kampen förlorad långt innan den började.

Det var flera scener i den här boken som jag kände igen även om jag vet att jag inte har läst boken tidigare. Scener som är så ikoniska att jag kunde känna vad som skulle hända även om jag inte visste. Speciellt en scen som innan en fest kändes väldigt bekant även om jag vet att jag inte har läst det innan.

OBS, i slutet av nästa stycke, mellan de två parenteserna finns det spoilers för Jane Eyre. Markera för att läsa, men läs på egen risk.

Det ligger nära till hands att jämföra den här boken med den ungefär hundra år äldre Jane Eyre, skriven av Charlotte Brontë, för de har en hel del gemensamt. De är exempelvis båda gotiska romaner där två hus har centrala roller(Manderley och Thornfield Hall). Alldeles i slutet av Rebecca inträffar en händelse som även händer och är mycket viktig i Jane Eyre, och .( Männen i de två romanerna, Mr de Winter och Mr Rochester, har båda var sin före detta fru som är mycket viktiga för handlingen men som nästan inte är fysiskt närvarande alls. )

Kritiker av Rebecca tycker ibland att du Maurier har lånat lite väl frikostigt från Brontë, men det tycker inte jag, jag tycker att Rebecca flirtar precis lagom mycket med Jane Eyre. Tillräckligt för att man ska kunna se likheter, men inte på något sätt så mycket att det känns som samma bok hundra år senare. Det räcker att se på huvudkaraktärerna för att inse detta. Jane Eyre är en stark, orädd, självständig kvinna som rakryggat går sin egen väg medan huvudpersonen i Rebecca är ung, naiv och osäker. Hon är rädd för att stöta sig med allt och alla och att Daphne du Maurier lyckas övertyga läsaren att gilla henne är en bedrift i sig.

På tal om karaktärer så innehåller den här boken ett antal färgstarka sådana. Även om huvudpersonen, Mrs de Winter, är en blyg, osäker och ofta ganska frustrerande varelse så är det ändå på hennes sida jag står under hela boken. Man vill å ena sidan skrika åt henne att stå på sig och säga vad hon tycker och våga fråga sin man saker hon faktiskt borde få veta, men å andra sidan vill man bara ta hand om henne för man tycker så synd om henne som försöker och försöker men aldrig lyckas.

Jag pendlade mellan att gilla Maxim de Winter och att tycka att han var okänslig och ibland ganska dum. Han behandlar sin fru, som ändå ska vara en jämlike, mer som ett barn, och talar inte om saker för henne som hade gjort deras äktenskap väldigt mycket smidigare om han bara hade satt sig ner och förklarat. Det avslöjas dock en hel del om Maxim under bokens gång, och jag gillar hur författaren lyckas få läsaren att ändra uppfattning om honom flera gånger.

Mrs Danvers är en fantastisk karaktär. Varje gång hon är med i en scen blir spänningen olidlig, och i en scen i Rebeccas rum kramade jag boken så hårt att det nästan gjorde ont.

Rebecca är en riktig bladvändare, det är aldrig tråkigt, och det är svårt att förutse vad som väntar bakom nästa hörn, men man vill dit fort, för det är ofta olidligt spännande.

Jag utsåg den här boken till min favorit av alla böcker jag läste 2013, för det var verkligen en fantastisk upplevelse. Jag läste den i början av oktober vilket är helt rätt årstid för gotiskt. Jag som inte gillar skräck brukar istället försöka läsa någon gotisk roman under höstmånaderna, och hur något någonsin ska leva upp till det här vet jag inte. Om du gillar Jane Eyre tycker jag verkligen att du ska ge Rebecca en chans, du kommer inte att bli besviken.

Mer om boken

Läs mer på Goodreads

Köp boken på engelska hos Bokus, Adlibris eller Book Depository

Boken har filmatiserats ett antal gånger, men mest sevärd är Alfred Hitchcocks version från 1940 med bland andra Laurence Oliver och Joan Fontaine.

Liknande böcker

Jane Eyre av Charlotte Brontë

Wuthering Heights av Emily Brontë

The Thirteenth Tale av Diane Setterfield

December 2013

Antal lästa böcker: 8

Antal biblioteksböcker: 4

Antal böcker från min bokhylla: 4

Nyckeln av Sara Bergmark Elfgren och Mats Strandberg

En mycket bra avslutning på en spännande serie för ungdomar. Efter all utländsk YA jag har läst den här hösten var det skönt att få komma tillbaka till Engelsfors.

Code Name Verity av Elizabeth Wein (sv. titel Kodnamn Verity)

Jag jag var nästan färdig med ett långt inlägg om den här boken när min dator fick för sig att ta en tupplur, och allt försvann. Jag kanske skriver om inlägget, men jag tappade helt motivationen. Code Name Verity var i alla fall en bra historisk YA som handlar om två vänner, en pilot och en spion, under Andra Världskriget.

Just One Day av Gayle Forman

Läs mitt inlägg här

The Statistical Probability of Love at First Sight av Jennifer E Smith (sv. titel Den Statistiska Sannolikheten för Kärlek vid första Ögonkastet)

Läs mitt inlägg här

The Knife of Never Letting Go av Patrick Ness (sv. titel Tystnaden i Bruset)

Läs mitt inlägg här

Sisterhood Everlasting av Ann Brashares

Jag läste de första fyra böckerna i Ann Brashares serie om Systrar i Jeans när jag gick på högstadiet och hade ingen aning om att hon hade släppt en femte, avslutande del. När jag upptäckte detta kastade jag mig på datorn och reserverade boken på biblioteket. Sisterhood Everlasting är som en lång epilog där allt är ungefär som det alltid har varit, och det är lite det som blir problemet för mig. Karaktärerna beter sig fortfarande som om de är sjutton även om de ska föreställa snart trettio, och vi får liksom se samma gamla drama en gång till. Lena och Kostos är aldrig på samma sida, Bridget är allmänt rastlös, Carmen har otur i kärlek osv.

Det är dock ett kärt återseende, och det känns på något vis tryggt att få se karaktärerna växa upp. Om du gillar resten av böckerna i serien tycker jag absolut att du kan läsa den här boken som ett sista farväl till karaktärerna.

The Thirteenth Tale av Diane Setterfield (sv. titel Den Trettonde Historien)

Läs mitt inlägg här

Howards End av E.M Forster

Jag vet inte riktigt vad jag ska säga om Howards End. Å ena sidan gillade jag mestadels handlingen och Forsters sätt att skriva, men det var å andra sidan inga fyrverkerier, och en del av karaktärerna hade jag också svårt för. Jag känner att jag behöver tänka lite till på den här boken innan jag lämnar något definitivt omdöme.

The Knife of Never Letting Go av Patrick Ness

17702699

Titel: The Knife of Never Letting Go (sv. titel Tystnaden i Bruset)

Författare: Patrick Ness

Andra böcker i serien: #2, The Ask and the Answer och #3, Monsters of Men

Utgivningsår: 2008

Originalspråk: Engelska

The Knife of Never Letting Go är den första boken i Patrick Ness dystopi/sci fi-trilogi som riktar sig till ungdomar. Boken utspelar sig på en annan planet som människan har koloniserat allteftersom jorden blivit en sämre plats att bo på. Det som mest skiljer “Den Nya Världen” från vår värld är “The Noise”, Bruset. Alla kan nämligen höra varandras tankar.

Huvudpersonen heter Todd och ska snart fylla tretton år. Han bor i staden Prentisstown tillsammans med Ben och Cillian; hans föräldrars gamla vänner som har tagit hand om honom sedan hans föräldrars död. I Prentisstown finns det inga kvinnor, utan alla blev sjuka och dog många år tidigare, men ingen vet riktigt varför, och därför finns det heller inga barn som är yngre än Todd. Vid tretton års ålder blir man en man i Prentisstown, och Todd är alltså den sista pojken i hela staden.

Men Todd hör i de andra männens tankar att Prentisstown bär på en hemlighet, men han hör inte vad, och han tvingas ge sig av. På väg från Prentisstown stöter Todd på något han aldrig sett förut: en flicka. Hennes namn är Viola, och i och med hennes existens tvingas Todd sakta men säkert börja ifrågasätta vad Prentisstowns hemlighet egentligen är.

Det är mestadels högt tempo i den här boken, och spänningen är på topp nästan hela tiden. Det finns dock några passager, särskilt under bokens andra halva, som är lite sega, och det är även del händelser som känns repetitiva.

Även om The Knife of Never Letting Go är dystopisk så doftar den spännande nog lite Western. Kanske är det för att Ness har valt att stava en del ord som Todd uttalar dem istället för hur de ska stavas, och att det i mitt huvud låter som att Todd har en kraftig “Southern accent”, eller för att världen som Ness byggts upp i mitt huvud ser väldigt mycket ut som den amerikanska södern strax innan förra sekelskiftet. Jag vet inte hur man har valt att översätta dialogen i den svenska översättningen, men det skulle vara intressant att veta, jag kan tänka mig att det var lite av ett dilemma för översättaren.

Jag kan varmt rekommendera The Knife of Never Letting Go till alla som letar efter en spännande bok med högt tempo och bra karaktärer. Även om man känner sig lite mätt på genren dystopisk YA så tycker jag ändå att man kan ge Ness bok en chans, för jag tycker den står ut från mängden på ett mycket bra sätt.

Mer om boken

Läs mer på Goodreads

Köp boken på svenska hos Bokus eller Adlibris

Köp boken på engelska hos Bokus, Adlibris eller Book Depository

The Thirteenth Tale av Diane Setterfield

40440

Titel: The Thirteenth Tale (sv. titel Den Trettonde Historien)

Författare: Diane Setterfield

Andra böcker av författaren: Bellman & Black: A Ghost Story och The Princess and the Pea: A Very Short Tale

Utgivningsår: 2007

Originalspråk: Engelska

En av årets sista böcker blev Diane Setterfields The Thirteenth Tale, som är ett (nästan) nutida mysterium i gotisk stil. Jag läste i en recension av den här boken att den hämtat en del från Daphne du Mauriers Rebecca och framförallt Charlotte Brontës Jane Eyre, och eftersom båda är böcker jag älskar så kunde det inte slå fel. Och visst finns det en del likheter och referenser till de båda klassikerna, men jag vill inte avslöja något för er som inte läst någon av dessa tre fantastiska böcker.

Boken är ett klassiskt mysterium som kretsar kring det bästsäljande författaren Vida Winter. En ung kvinna vid namn Margaret får ett brev av Mrs Winter där hon ombeds skriva den åldrande författarens biografi. Margaret bestämmer sig för att tacka ja, och Vida börjar sakta veckla upp sin historia.

Det är egentligen inget unikt med upplägget, och även om handlingen är mycket spännande så är den inte nyskapande, men ändå är The Thirteenth Tale en av mina absoluta favoritböcker från 2013. Framförallt är det en mycket väl genomförd bok. Spänningen stegras upp på ett utmärkt sätt, och slutet är bra; ett tag var jag lite orolig att jag skulle bli besviken, men det blev jag inte.

Jag skrev ett inlägg om Jeffrey Eugenides The Marriage Plot där jag gnällde lite på att författaren verkade referera till olika böcker till höger och vänster som jag knappt hört talas om, vilket gjorde boken mindre rolig att läsa. I The Thirteenth Tale är det en hel del författare och böcker som nämns, men mest eftersom att Margaret arbetar i en bokhandel. Även om det är en klar fördel att ha läst Jane Eyre för att kunna dra paralleller med The Thirteenth Tale så är det absolut inget måste. Dessutom känner jag att just Jane Eyre är en så pass berömd bok med en oerhört välkänd handling att de flesta vet ungefär vad den handlar om, och därför är det helt okej att låta den spela en viss roll.

Det finns många intressanta små detaljer i den här boken. Ett exempel är att författaren aldrig talar om när den utspelar sig. Det är uppenbart att det inte är riktigt nutid när Margaret intervjuar den gamla Vida Winter, eftersom hon inte har tillgång till någon typ av Internet eller mobiltelefoner, men det är ändå någorlunda modern tid, så jag skulle gissa på 70- eller kanske 80-tal. En annan sak jag gillar är hur Vida byter mellan att berätta historien som “jag”, “vi”, “de” och “hon”. Extra snyggt är det när man tänker på det efter att ha läst boken.

Sammanfattningsvis är The Thirteenth Tale en mycket spännande och underhållande bok. Inte särskilt avancerad, men aldrig ett dugg tråkig. Dessutom passar den alldeles utmärkt att läsa den här tiden på året.

Mer om boken

Läs mer på Goodreads

Köp boken på engelska hos Bokus, Adlibris eller Book Depository

Boken översattes till svenska för ett par år sedan men är slutsåld hos förlaget

Läs innan

Jane Eyre av Charlotte Brontë (finns översatt till svenska med samma titel)

Rebecca av Daphne du Maurier (finns översatt till svenska med samma titel)

Wuthering Heights av Emily Brontë (sv. titel Svindlande Höjder)

The Statistical Probability of Love at First Sight av Jennifer E Smith

10798416

Titel: The Statistical Probability of Love at First Sight (sv. titel Den statistiska sannolikheten för kärlek vid första ögonkastet

Författare: Jennifer E Smith

Andra böcker av författaren: This is what happy looks like, You are here och The Comeback Season

Utgivningsår: 2012

Originalspråk: Engelska

The Statistical Probability of Love at First Sight är en bok som jag plockade med mig hem från biblioteket en dag när jag var mitt i en intensiv tentaperiod och behövde något som var kort och lätt att läsa så att jag kunde avsluta boken på en kväll.

Boken handlar om Hadley, en amerikansk tonåring med skilda föräldrar. Hadleys pappa bor i Storbritannien och boken börjar med att Hadley motvilligt ska resa till London för att närvara vid sin pappas bröllop. Hadley har aldrig träffat kvinnan hennes pappa ska gifta sig med, och hon är inte särskilt positivt inställd till det hela. Även om hon vet att det är barnsligt så önskar Hadley att hennes föräldrar ska återförenas och att de ska bli en gullig liten familj igen.

Boken inleds med att Hadley är på väg till flygplatsen, och av olika anledningar blir hon så försenad att hon missar sitt plan. Givetvis har Hadley valt en flight som kommer till London så tätt inpå bröllopet som möjligt, och inte dagen innan som en normal människa. Den stora frågan blir: Ska Hadley hinna till sin pappas bröllop? Det känns som ren lathet från författaren att använda ett så dåligt knep för att skapa lite “spänning”. Ingen vill väl flyga en hel natt, stressa in till London från Heathrow och sen gå på bröllop? Inte ens om man inte vill träffa bruden?

Även om jag förstår att Hadley inte vill träffa kvinnan som ska ta hennes mammas “plats” så tycker jag att det känns ganska orimligt att hon inte träffar människan i fråga förrän hennes pappa ska gifta sig med henne. Inte bara från hennes sida, utan även från hennes pappas.

På flygplatsen träffar Hadley Oliver. Oliver är snygg, rik och brittisk. Gissa vad som händer. Slut. Okej, det händer lite saker däremellan också, men man kan inte klämma in hur mycket som helst på 200 sidor.

Oliver är i alla fall ingen fullkomlig idiot som exempelvis Noah i The Unbecoming of Mara Dyer, som verkar ha förstört min syn på brittiska killar i YA för all framtid, utan han är ändå en bra kille. Eller vi kanske inte ska överdriva, men han är i alla fall ingen potentiell Christian Grey. Som kärleksintresse i YA är han inte särskilt unik, utan smälter in fint i smeten av kärleksintressen för kvinnliga YA-karaktärer.

Det är givetvis lätt att förutse hur det hela kommer sluta bara genom att läsa texten på bokens baksida, men det är ändå en underhållande liten kärlekshistoria. Det finns några andra saker som också får plats i boken, exempelvis Hadleys relation till sin pappa, som jag dock tycker knyts ihop på ett ganska klumpigt sätt i slutet.

Det här är inte en bok som jag kommer gå och tänka på i all evighet, ge till alla mina kompisar i julklapp och köpa i fyra olika upplagor, men den gjorde sitt jobb och underhöll mig för stunden. Det finns bättre YA och det finns sämre YA, och om man inte förväntar sig några under så är det en

Det här är en sådan där bok som egentligen inte riktigt förtjänar tre stjärnor. Det finns välskrivna böcker av respekterade författare som har fått tre stjärnor av mig, och att placera den här lilla bagatellen bredvid dem känns lite som ett hån. Men att ge den två stjärnor när jag, om än lite motvilligt, fann den underhållande känns också fel. Tre stjärnor får det bli, men egentligen kanske sanningen ligger närmare 2.5.

Mer om boken

Läs mer om boken på Goodreads

Köp boken på svenska hos Bokus eller Adlibris

Köp boken på engelska hos Bokus, Adlibris eller Book Depository

The Marriage Plot av Jeffrey Eugenides

13600886

Titel: The Marriage Plot (sv. titel En Kärlekshandling)

Författare: Jeffrey Eugenides

Andra böcker av författaren: Middlesex och The Virgin Suicides

Utgivningsår: 2011

Originalspråk: Engelska

En av de bästa böckerna jag läst i år är helt klart Jeffrey Eugenides The Virgin Suicides, som jag hade höga förväntningar på och som var ännu bättre än jag hade hoppats. Jag lånade hem Middlesex från biblioteket för ett tag sen men var tvungen att lämna tillbaka den när jag läst hundra sidor eller så, och de hundra sidorna var fantastiskt bra och jag kan knappt vänta tills jag får fortsätta läsa.

The Marriage Plot anses av många vara lite av en mellanbok för Eugenides, och när jag köpte den efter att ha läst The Virgin Suicides var jag väl medveten om vilka omdömen den här boken fått. Boken utspelar sig på ett amerikanskt college under det tidiga 80-talet och när boken börjar är huvudpersonerna Madeleine, Leonard och Mitchell några månader ifrån att ta examen. Madeleine håller på med sitt examensarbete som handlar om stora 1800-talsförfattare som Austen och Eliot, som verkligen visste hur man skulle skriva en kärlekshistoria, och det är också detta som titeln refererar till.

Boken följer de tre karaktärerna när de tar sina första, stapplande steg ut i vuxenvärlden. Leonard är en excentrisk, intelligent ung man som studerar biologi, och så fort den ganska alldagliga Madeleine möter honom börjar det slå gnistor. Mitchell har känt Madeleine under flera år men aldrig vågat tala om för henne att han är förälskad i henne. Jag tycker att kärlekstriangeln är mycket välskriven, ett antal YA-författare skulle kunna lära sig en hel del härifrån.

Jag håller med om att The Marriage Plot inte alls är lika bra som The Virgin Suicides, men det är egentligen ingen dålig bok. Eugenides skriver fantastiskt, och storyn är intressant. Något som jag uppskattar med Jeffrey Eugenides som författare är att han inte alls är repetitiv, utan att alla hans tre böcker är innehållsmässigt unika och berättade på olika sätt, även om alla är mycket väl skrivna.

Är det en fördel att ha läst något av alla de författare som name-droppas i boken? Säkert. Om man förstår referenserna får den här boken säkert en extra dimension. Men för mig är referenserna inte roliga och fyndiga, utan snarare pretentiösa. Att känna sig obildad är inte den roligaste känslan att få när man läser en bok, det känns nästan som en förolämpning. Det finns givetvis referenser till olika saker i massvis med böcker som man inte lägger märke till, och inte lider man för det, men den här boken bygger på referenserna, och därför blir det inte bra om man inte förstår.

Om du inte är bekant med Eugenides är mitt råd att prova någon av hans andra böcker i första hand, de kan jag verkligen rekommendera. (I alla fall de första 100 sidorna i Middlesex, resten vet jag ju inte). Om du gillar hans andra böcker råder jag dig ändå att fundera ett slag innan du läser The Marriage Plot, för det är en bok som talar mest till en viss typ av läsare. Om du kan dina klassiker kommer du säkert gilla den här boken. Jag har läst en del klassiker, men inte på långa vägar tillräckligt många för att förstå referenserna i den här boken.

Jag har velat mellan att ge den här boken två och tre stjärnor och kom till slut fram till 2.5 som jag avrundar uppåt. Det är egentligen ingen dålig bok, men det är en bok som jag inte kommer överens med.

Mer om boken

Läs mer på Goodreads

Köp boken på svenska hos Bokus eller Adlibris

Köp boken på engelska hos Bokus, Adlibris eller Book Depository