Rebecca av Daphne du Maurier

15827893

Titel: Rebecca (finns översatt till svenska med samma titel)

Författare: Daphne du Maurier

Andra böcker av samma författare: Jamaica Inn, My Cousin Rachel, Frenchman’s Creek m.fl.

Utgivningsår: 1938

Originalspråk: Engelska

“Last night, I dreamt I went to Manderley again”

Dessa berömda ord inleder en av de mest kända gotiska romaner som skrivits, och även om den första meningen är oerhört bra så blir det bara bättre.

Boken inleds i Monte Carlo i Monaco där vår huvudperson, en ung flicka, är en slags sällskapsdam till en äldre, amerikansk kvinna, Mrs Van Hopper. Mrs Van Hopper är inte en särskilt trevlig kvinna och huvudpersonen är olycklig i hennes sällskap, men hon är också fattig och föräldralös och har ingenstans att ta vägen. En dag anländer en man vid namn Maxim de Winter till hotellet där de bor, och han och huvudpersonen kommer genast bra överens. Mrs Van Hopper känner genast igen Mr de Winters namn, men det är inte mannen själv som är mest känd utan hans hem, det engelska godset Manderley. Det går en tid, tycke uppstår mellan huvudpersonen och Mr de Winter, och de gifter sig.

Mr de Winter tar med sin nya fru hem till England och till sitt hem, godset vid namn Manderley. Mrs de Winter försöker att finna sig i rollen som frun i huset, men hon har stora skor att fylla, skor som en gång tillhörde Mr de Winters första fru, Rebecca. Även om Rebecca varit död i nästan ett år så är det som att hon aldrig lämnat Manderley. Tjänstefolket följer fortfarande hennes instruktioner, hundarna lyssnar fortfarande efter hennes fotsteg och hennes rum står fortfarande orört. I synnerhet hushållerskan, Mrs Danvers, väntar fortfarande på att frun i huset ska komma tillbaka, och hur mycket vår unga huvudkaraktär än försöker komma överens med Mrs Danvers så är kampen förlorad långt innan den började.

Det var flera scener i den här boken som jag kände igen även om jag vet att jag inte har läst boken tidigare. Scener som är så ikoniska att jag kunde känna vad som skulle hända även om jag inte visste. Speciellt en scen som innan en fest kändes väldigt bekant även om jag vet att jag inte har läst det innan.

OBS, i slutet av nästa stycke, mellan de två parenteserna finns det spoilers för Jane Eyre. Markera för att läsa, men läs på egen risk.

Det ligger nära till hands att jämföra den här boken med den ungefär hundra år äldre Jane Eyre, skriven av Charlotte Brontë, för de har en hel del gemensamt. De är exempelvis båda gotiska romaner där två hus har centrala roller(Manderley och Thornfield Hall). Alldeles i slutet av Rebecca inträffar en händelse som även händer och är mycket viktig i Jane Eyre, och .( Männen i de två romanerna, Mr de Winter och Mr Rochester, har båda var sin före detta fru som är mycket viktiga för handlingen men som nästan inte är fysiskt närvarande alls. )

Kritiker av Rebecca tycker ibland att du Maurier har lånat lite väl frikostigt från Brontë, men det tycker inte jag, jag tycker att Rebecca flirtar precis lagom mycket med Jane Eyre. Tillräckligt för att man ska kunna se likheter, men inte på något sätt så mycket att det känns som samma bok hundra år senare. Det räcker att se på huvudkaraktärerna för att inse detta. Jane Eyre är en stark, orädd, självständig kvinna som rakryggat går sin egen väg medan huvudpersonen i Rebecca är ung, naiv och osäker. Hon är rädd för att stöta sig med allt och alla och att Daphne du Maurier lyckas övertyga läsaren att gilla henne är en bedrift i sig.

På tal om karaktärer så innehåller den här boken ett antal färgstarka sådana. Även om huvudpersonen, Mrs de Winter, är en blyg, osäker och ofta ganska frustrerande varelse så är det ändå på hennes sida jag står under hela boken. Man vill å ena sidan skrika åt henne att stå på sig och säga vad hon tycker och våga fråga sin man saker hon faktiskt borde få veta, men å andra sidan vill man bara ta hand om henne för man tycker så synd om henne som försöker och försöker men aldrig lyckas.

Jag pendlade mellan att gilla Maxim de Winter och att tycka att han var okänslig och ibland ganska dum. Han behandlar sin fru, som ändå ska vara en jämlike, mer som ett barn, och talar inte om saker för henne som hade gjort deras äktenskap väldigt mycket smidigare om han bara hade satt sig ner och förklarat. Det avslöjas dock en hel del om Maxim under bokens gång, och jag gillar hur författaren lyckas få läsaren att ändra uppfattning om honom flera gånger.

Mrs Danvers är en fantastisk karaktär. Varje gång hon är med i en scen blir spänningen olidlig, och i en scen i Rebeccas rum kramade jag boken så hårt att det nästan gjorde ont.

Rebecca är en riktig bladvändare, det är aldrig tråkigt, och det är svårt att förutse vad som väntar bakom nästa hörn, men man vill dit fort, för det är ofta olidligt spännande.

Jag utsåg den här boken till min favorit av alla böcker jag läste 2013, för det var verkligen en fantastisk upplevelse. Jag läste den i början av oktober vilket är helt rätt årstid för gotiskt. Jag som inte gillar skräck brukar istället försöka läsa någon gotisk roman under höstmånaderna, och hur något någonsin ska leva upp till det här vet jag inte. Om du gillar Jane Eyre tycker jag verkligen att du ska ge Rebecca en chans, du kommer inte att bli besviken.

Mer om boken

Läs mer på Goodreads

Köp boken på engelska hos Bokus, Adlibris eller Book Depository

Boken har filmatiserats ett antal gånger, men mest sevärd är Alfred Hitchcocks version från 1940 med bland andra Laurence Oliver och Joan Fontaine.

Liknande böcker

Jane Eyre av Charlotte Brontë

Wuthering Heights av Emily Brontë

The Thirteenth Tale av Diane Setterfield

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s